Change!

15Jul10

Vet ni.
Jag gillar ju att blogga, men tycker inte om nya bloggen.
Därför blir det inget bra det här!

Så därmed återuppstår den gamla bloggen.
Komsikomsi!

Sarasnaran – the way it’s supposed to be.

Postat i:Allmänt   |  Lämna en kommentar

Jag pausar…

08Jun10

Som ni märker är jag inte asbra på att uppdatera min blogg, snacka om att vara periodare va??!

Ni som vill se bilder, ni får hålla er på facebook.
Ni som vill ha stories, skvaller eller annat – ring mig.

På återseende, (när dygnet får fler timmar!)
/Sara

Postat i:Allmänt   |  1 kommentar

Nygifta!

08Jun10

I lördags, den 5e juni blev vi man och hustru.

Bilder, det hittar ni här!

Postat i:Bröllop   |  1 kommentar

Sås!

09Maj10

Ikväll skulle jag göra kall sås, men hade lite dåligt med inspiration. Så jag ringde Therese som kastade några idéer i luren.
Resultatet blev följande:
En näve ruccola som stavmixades med en stor vitlök.
5 dl creme fraiche och några stora kluttar med citronmajonnäs.
En halv pressad lime.
Flingsalt, svartpeppar från kvarnen och en nypa strösocker.

Fy sjutton så gott!
Lätt årets godaste hittills.
Try it!

Postat i:1, Mat, bak & recept   |  3 kommentarer
Etiketter:kall sås

I folkviseton – My favourite!

04Maj10

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Nils Ferlin – Min idol.

Postat i:Allmänt   |  2 kommentarer
Etiketter:Nils Ferlin

Rösta på Edens förskola!

03Maj10

Jag får ju propagera lite för kommunen!
Och friskolan Eden är den raraste, finaste lilla skola jag känner till.

Så rösta på dom i den här tävlingen!
Klicka här!

Postat i:Sarasnaran tipsar   |  Lämna en kommentar
Etiketter:eden, rösta

Gratis Premium?

14Apr10

Klicka!

Postat i:Sarasnaran tipsar   |  Lämna en kommentar
Etiketter:spotify

Celebs!

13Apr10

Här är vi!

Postat i:Bjeveröd   |  Lämna en kommentar
Etiketter:Bjeveröd

Bloggetiblogg.

08Apr10

Jag är ju dålig på det här med att prioritera bloggen, mycket dålig.

Men vad händer i livet nu?

• Jobbar mycket på skolorna.
• Jobbar mycket på Jägersbo.
• Höll på att bli prejad av vägen när jag cyklade. Av ett RÅDJUR! Fy fan så rädd jag blev. Odjur.
• Vill ha en hushållerska. Två gånger i veckan. Tvätt, städ och sånt. Nu, tack.
• Har bestämt mig för att ha matrum i vardagsrummet, på heltid. I köket ska det bara bli en helvetes stor köks-ö att jobba vid. Längtar efter den!
• Köket är fortfarande halvfärdigt. Behöver målas en gång till.
• Längtar efter att komma ihåg att köpa jord en dag så vi kan börja plantera lite inomhus inför sommarens trädgårdsland
• Jag älskar fortfarande spotify.
• Fiskepremiär i Bjeveröd på lördag klockan 8 – Be there!
• Sover för lite.
• Ständigt shoppingsugen.
• Barnen har fint i sina nya rum, men är där sällan inne. Alla leksakerna är här ute i vardagsrummet ändå. Hmpf.
• Hugo älskar sitt dagis och han älskar att vara hemma – det bästa av två världar! <3
• Vi längtar tills Wilmer byter avdelning till Hugos, senast efter sommaren, tidigast i maj.
• Bygger naglar på mina stammisar, alltid lika mysigt och roligt att ha dom här.
• Hur många jobb har jag egentligen??

  Jag tror det var allt. Just nu.

Postat i:Allmänt   |  3 kommentarer

Var det såhär det skulle bli?

22Mar10

Jag har gråtit idag. Massor av tårar. Och nu tjuter jag igen, bara för jag skriver om gråt.

Conny jobbar heltid och har gjort det en längre tid, och den här veckan är jag klassföreståndare för en mellanstadieklass och jobbar därmed också heltid. Detta betyder ju i sin tur att barnen ska vara på dagis heltid denna veckan. Första gången någonsin. Dom har haft sina 15 timmar och det har vi kunnat lösa eftersom jag är timanställd.

Igår när jag fyllde i Dexter (vår kommuns online-schemaläggare) så mådde jag fysiskt illa av att se hur många timmar jag ska behöva lämna iväg finungarna. Spy-illa.
Jag försökte slå bort det, försökte vara positiv, försökte tänka bra saker. Gick sådär.

Dagen idag började bra, jag gick upp med min man halv sex och åt frukost med honom medan barnen snusade vidare i sina sängar en timme till. När jag klätt på mig och satt upp håret så väckte jag battingarna. Dom segade sig upp i soffan, glada men rätt slöa och slurpade sin välling och då kunde jag sminka mig och packa ner det sista inför avfärd.
Tio över sju klädde vi på oss och traskade bort till bussen och fem över halv åtta var vi på dagis och nu började jag känna lite kiv i magen. Vi sa hejdå och pussades och kramades och allt det där och vinkade såklart. Sen gick jag mot skolan. Och grät. Jag ringde Conny och grät. För allt kändes så genomjävligt och ruttet. Det var inte det här jag satte barn till världen för – att lämna bort dom.
Väl på jobbet så var det full rulle från minut ett och det tackar jag för, att fokus låg på rätt ställe eftersom jag ändå inte kunde göra annorlunda då och där. Men i varje paus så tittade jag på klockan och räknade på minuten ut hur länge dom fick gå på dagis idag.
Det ska tilläggas här, att dom älskar sitt dagis. Det är aldrig tandagnissel eller gråt när vi lämnar och det är alltid lyckliga ungar vi hämtar.

När jag slutade idag, så kom jag iväg i bra tid så jag kunde vara på dagis tio minuter tidigare och mötte två barn som var ute och lekte i vattenpölarna på dagiset. Lyckliga ungar! Jag försökte hålla tårarna innanför ögonen så det inte skulle komma ”droppar” som Hugo säger, men jag ville tjuta.
Vi plockade lite kastanjer på vägen till bussen och Hugo lade huvudet på min axel och sa att han längtade hem, Wilmer höll nickande med. Som mamma tolkar man in allt, detta var inte ett undantag direkt. Skammen sköljdes över mig som en tsunami.
När killarna hade sjunkit ner i soffan började jag med middagen, Conny kom hem, vi satte oss till bords och sen började cirkusen. Wilmer ballade ur totalt och han visste inte var han skulle ta vägen. Ketchup flög omkring, glas, bestick och mat likaså. Han ville ha, och ville inte ha. Han skulle, och skulle inte. Och samtidigt så gråter, ulkar och skriker han.
Jag var redo att bryta ihop jag också, klart att den långa dagen tog ut sin rätt även på barnen. Det är lika mycket arbetsdag för dom, som det är för oss. Och där såg man tydligt att allt var precis så illa som jag befarat.
Glassbilen räddade oss.
Efter en glass så var det dags att borsta tänderna, ta på pyjamas och gå och lägga sig i sängen.
Va?? Var dagen slut där? Fick vi inte mer tid ihop idag? Ska det vara såhär? Ska vårt liv se ut såhär??
För det går jag inte med på. Jävla pengar som ska styra världen, som ska styra hur vi tar hand om våra barn och om oss själva.
Vi skaffade inte barn för att lämna bort dom. Jag vill vara hemma med mina barn, jag vill jobba men jag vill inte vara ifrån barn och hem mer än jag själv vill.
Och nu, nu går det inte mer! Jag dör inombords av det liv som jag serveras. Jag vill inte vara med längre!
Detta är första dagen av denna veckans heltidsvarande och jag är redan en död människa på insidan, för det var inte det här jag ville. Inte alls.

Mina fina barn. Jag önskar så mycket för er och er framtid, detta var inte en av dom.

Postat i:Barn   |  12 kommentarer
Etiketter:Barn, jobb, pengar